- 67
- Episodes
- Daily
- Cadence
- 2022
- First episode
About Svenska med Kalles Podcast
Här kan du lyssna på Svenska med Kalle. Du kan lyssna på Ett avslappnat brev, videor och livesändningar från YouTube och annat inspelat material. Du kan läsa många av texterna på Svenska med Kalles Substack. svenskamedkalle.substack.com (https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast)
- Publisher
- en podcast av Kalle Cederblad
- Category
- education · society & culture
- Language
- sv
- Explicit
- No
- First episode
- 30 Oct 2022
- Latest episode
- 4 Oct 2026
Latest episodes
67 episodes in the feed.
4 Oct 2026
Vet du inte vem Ina Lundström är?
– Jag ska gå och se Ina Lundström, säger kollegan. Jag känner inte till henne. Hon säger att det är stand-up. Jag säger att jag inte är så inne på stand-up. Hon berättar att hon varit med i tv-programmet På spåret. Jag säger att jag inte följer På spåret. Hon säger att hon utsågs till Årets göteborgare för några år sedan. Känns ju som någon jag borde hört talas om. Men det hade jag inte. Ina har tydligen flera utsålda shower nu i Göteborg. Framgångsrik med andra ord. Kollegan går. Jag kollar upp Ina på Instagram. Känner inte igen henne. Men hittar ett roligt klipp där hon pratar om svensk humor. Hon bär också en Roffe Ruff-tshirt (rappare från Göteborg). Det lovar ju gott (ger positiva förväntningar). Jag skickar ett meddelande till kollegan: “Nu vet jag vem Ina Lundström är”. Hon replikerar “hon är fantastisk!”. När jag googlar vidare inser jag att jag lyssnat på Ina förut. Hon är en av de som ligger bakom (skapar/är ansvarig för) podden Flashback Forever. Om du inte känner till Flashback är det ett svenskt internetforum. I princip inget censureras där*. Man kan alltså hitta ganska extrema trådar med kontroversiellt innehåll. Bra att känna till om du kollar. Men det finns också många roliga trådar om vad som helst. I podden diskuterar Ina och de andra värdarna roliga trådar på Flashback som de har hittat. Det är riktigt roligt ibland. Det där klippet om svensk humor då? Ina får frågan om det finns någon typisk svensk humor. Hon svarar att det är typisk svenskt att skämta om vem som är bonnigast. Bonnig är ett milt nedsättande ord om någon som kommer från landet. Det bygger på negativa stereotyper alltså, om till exempel klädstil, hur man pratar eller vilka åsikter man har. Ina menar att skämt om det funkar i hela Sverige eftersom alla var bönder några generationer tillbaka. Jag kan inte säga att jag känner igen det. TV-serien Macken skämtade om bonnighet på sätt och vis. Men den är från 80-talet. Ina vet säkert bättre. Hon är ju professionell komiker. Har du stött på att folk skämtar om bonnighet? 5 minuter senare kommer nästa kollega förbi och säger trevlig helg. Hon ska hem och titta på just På spåret. Hon tycker att det är höstens höjdpunkt. Hon blir tydligt förvånad när jag inte tittar på det. Jag ser något avsnitt ibland om jag är hemma hos mina föräldrar när det sänds. Men det är inget jag följer. Har du sett det? Det är faktiskt en specfik form av utmaning att navigera ett samtal om något man inte känner till. Eller där någon tar något för självklart. Det borde hända den som lär sig svenska ofta. Det finns ett slags normer för vad alla självklart borde känna till, och kanske uppskatta också. Det är lätt att känna sig lite dum när man har missat något sådant. Jag tycker det brukar fungera att vara nyfiken på det den andra berättar om. Vissa personer reagerar alltid med ointresse eller skepsis (misstänksamhet) mot sådant de inte känner till. Det stänger konversationen. Bättre att vara öppen och intresserad, tycker jag. Inte minst om man lär sig ett språk. Det är den där konsten att intressera sig för det man inte är intresserad av som jag pratar om ibland. Jag fick förresten ett annat tips tidigare i veckan. En annan kollega frågade om jag sett Yung Leans senaste video. Kollegan beskrev det som “den sjukaste musikvideo han sett” (alltså väldigt bra). Jag antar att han menar det här liveframträdandet (https://youtu.be/kPnN4IE_a98?is=BzMBbAEZXFNRabXY). Dansen är onekligen imponerande. Yung Lean är/har varit oerhört framgångsrik. Jag har aldrig riktigt fattat grejen. Ett intressant livsöde dock. Det finns en dokumentär på SVT Play som heter Yung Lean - In my head. Den tyckte jag var intressant. En sensmoral av ovanstående är att den som vill lära sig om ett lands kultur behöver ta impulser från många människor. Jag har skrivit ganska mycket om sånt som intresserar mig de senaste breven. Finlandssvensk poesi till exempel. Men för någon annan är helt andra saker intressant. Det säger väl sig själv (är självklart). Men kan vara bra att påminna sig om ändå. Det går till exempel inte att skriva en lärobok som faktiskt representerar folks intressen och vad som är populärt. Det varierar för mycket mellan olika människor. Zara Larsson är jättepopulär. Jag orkade se en halv låt när hon spelade på Way Out West. Det var stor uppståndelse när Swedish House Mafia ställde in sin konsert i Göteborg på grund av vädret. De fyllde hela Avenyn dagen efter med en spontan gratisspelning. Jag kan personligen inte tänka mig något mer ointressant. Smaken är som baken. För att mina tips här i brevet ska bli mer generella försöker jag dela med mig av vad andra uppskattar och nämner för mig. Förhoppningsvis kan du som läser upptäcka nya saker ibland. Min mamma läser ju väldigt mycket hela tiden. Det hon har tipsat om på senare tid är romanerna Inkokt Ruda av Klas Östergren och Ultravåld av Tone Schunneson. Den senare kan du se ett boksamtal om från Bokmässan här (https://youtu.be/qe26X30aqi0?is=x5TNx18VTkL7KEdV). För egen del har jag läst ut romanen Felicia och Vergilius - en kärlekshistoria av Magnus William-Olsson. Det var en riktigt fin skildring av barndom, lek och fantasins makt. Jag ser fram emot att läsa Birgitta Lillpers nya roman Doften, när de rörde sig genom porsriset. Min bokhandlare hade inte den inne. Hon har själv lämnat Dalarna utan att ta med sig någon kärlek till hembygden. Detta har spillt över på Lillpers som kommer från Orsa så hon har inte läst henne och inte tänkt att någon annan är intresserad heller. Rätt roligt faktiskt. Lillpers är en av mina absoluta favoriter bland svenska författare. Slutligen är jag övermåttan förtjust i Malte Perssons fantastiska rimmade nonsens i boken Den fördrivna tiden. Malte är en riktig trollkonstnär med orden och när han inte behöver bry sig så mycket om temana blir den lingvistiska leken helt halsbrytande ibland. Kolla in något av detta om det lockar. Eller tipsa mig om något. Hoppas denna söndag överraskar dig med något yrvaket nyfiket nytt! /Kalle *Med att inget censureras på Flashback menar jag att inga ämnen censureras. På forumet kan deltagarna diskutera vilka ämnen de vill. Därför kan man stöta på extrema åsikter i trådarna. Det finns vad jag vet inget olämpligt bildmaterial på forumet. Kan vara bra att veta. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com (https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast&utm_campaign=CTA_1)
27 Sept 2026
Poeter, filosofer och filmhundar
Låt mig pröva en tanke jag fick när jag läste på om Edith Södergran. Jag tänker på vad vi gör med berättelser om kända personer. Jag menar konstnärer, artister, författare, kulturpersoner, politiker, kändisar och så vidare. Vi kan inkludera alla som är offentliga. Men jag tänker framförallt på författare just nu. Bilden av Edith Många som pratar och skriver om Edith Södergran upprepar samma sak. Blanda inte ihop diktjaget i dikterna med privatpersonen. Det gjorde man tydligen mycket förr. Det finns inte jättemycket biografiska fakta om Edith Södergran. Ibland har man skrivit hennes biografi utifrån hennes dikter. Men man har inte haft så mycket stöd för att tolka det så. Det har varit spekulativt. Ett problem är förstås att man berättar en berättelse som kanske bara är fantasier. Man skapar då också en bild av poeten som blandar ihop sig med hennes verk. Bilden av konstnären påverkar hur vi tolkar konstverket. En annan risk är att vi förminskar Södergrans poesi. Vi missar vad hon gör poetiskt när vi tolkar dikterna för personligt. Hennes “jag” i dikterna skriver fram ett nytt subjekt. Hon gestaltar ett nytt sätt att vara och tänka som människa. Det intressanta är inte vad dikterna säger om privatpersonen Edith. Det viktiga är att hon skapar nya sätt för oss att vara. Då kan vi tolka Södergran mer idéhistoriskt än biografiskt. (Alla läser och tolkar förstås som de vill. Litteraturvetenskapen har rört sig bort från biografisk tolkning. Jag är nyfiken på vilka tolkningar som kan ge oss mest. Och av att reflektera över den här frågan.) Det här med uttrycket skriva fram. Låt mig säga något om det. Jag tycker det är lite intressant. Jag har framförallt hört det i akademiska sammanhang. Från Korp Språkbanken får jag 623 träffar på “skriva fram”. Då har jag inte sorterat ut meningarna där det är partikelverb. Det är i alla fall inte jättevanligt. Ett exempel därifrån är “skriva fram landsbygden”. Det betyder ungefär att gestalta eller skapa en bild av landsbygden. Skriva fram betonar att texten konstruerar ett sätt att tänka om landsbygden. Jag tror det hänger ihop med tankar om att språket är med och skapar verkligheten. Bara mina spekulationer”. Och Karin Boye Mitt intryck är att kvinnor oftare tolkas personligt och privat på det här sättet. Nu har jag inga källor att referera till. Men det är något som upprepas i många diskussioner om mottagandet av litteratur. Hur det än är med det, fick diskussionen om Edith Södergran mig att tänka på en annan känd kvinnlig poet, Karin Boye. Här har man på liknande sätt tolkat privatpersonen genom dikterna. I Boyes fall finns andra intressanta saker att ta upp dessutom. För några år sedan läste jag Johan Svedjedals biografi om Karin Boye. Där diskuterar han tidigare biografier och tolkningar av personen Boye. I en podcast som du kan hitta här (https://litteraturbanken.se/ljudochbild/2023/09/26/verket-en-podd-om-klassiker/) säger Svedjedal att “Karin var en kul tjej, det glömmer vi ofta”. En anledning kan vara att hennes självmord har påverkat tolkningen av hela hennes liv. Jag tror också att hennes högtidliga och allvarliga dikter påverkar bilden av personen. Det är lätt att tänka sig en väldigt seriös person vid pennan, när man läser henne. Och än sen då? Vad spelar det för roll vad vi tror om gamla poeter? Jag tror det finns flera skäl att tänka på det. Om jag börjar med det mest generella. Jag tror det säger något om hur vi skapar berättelser och föreställningar om andra människor. Vi kan kalla det fördomar. I så fall får vi acceptera att vi alla gör det hela tiden. Det är ytterst mänskligt. Men vi kan vara skeptiska och kritiska mot våra förhastade slutsatser om andra. Jag tror det här är viktigt när vi diskuterar frågor om invandring och integration. Det är väldigt lätt att köpa (acceptera) generaliserande tankar om hela grupper av människor. När sådana sätts i spel politiskt kan det bli farligt. Det vi kan göra är att granska och utmana sådana fördomar, hos oss själva och andra. Det kan börja med den enkla frågan “stämmer det där verkligen?” eller “är det så enkelt?”. Jag har säkert nämnt det förr. Men det här anknyter till författaren Chimamanda Ngozi Adichies TED-talk (https://www.youtube.com/watch?v=D9Ihs241zeg) om faran med en enda berättelse. Vare sig vi pratar om en människa eller en grupp så finns det alltid flera perspektiv som är giltiga. Människor är komplexa. En beskrivning eller berättelse kan inte fånga in oss. Karin Boye kan både vara en högstämd skald och en kul klipsk självironisk tjej. Och ännu mer än sen då? Och sen fungerar personer som Boye och Södergran som exempel på vad vi kan säga, skriva, skapa och göra i offentligheten. De blir mönster för vilka vi kan vara. Och vare sig vi vill det eller inte kommer de också läsas som kvinnor. Och då blir de exempel på vad kvinnor kan göra och vara i offentligheten. Vi kan berätta berättelser som begränsar eller berättelser som öppnar. Vi kan odla enfald och entydighet eller mångfald och mångtydighet. Alla former av uttryck som bryter eller skaver mot en norm har potentialen att skapa mer utrymme. Mer utrymme för oss alla tänker jag. Det är därför jag tror Vierge Moderne var så djärv (modig) på sin tid. Få kvinnor hade uttryckt sig på det sättet vid den tiden. Än män då? Men gäller det här verkligen bara kvinnor? Det känns vanligare att prata om begränsande stereotyper i samband med kvinnor. Men samma diskussion finns om män, mansroller och maskulinitet. Jag kom att tänka på ett exempel. För länge länge sedan, när jag bodde i Gävle faktiskt, läste jag boken Ställd (Stiffed på engelska) av Susan Faludi. Den handlar, som jag minns det, om hur föreställningar om maskulinitet begränsar och skadar män. Jag minns särskilt hur hon tolkade rockstjärnan Anthony Kiedis, sångare i Red Hot Chili Peppers, i relation till den maskulina rockstjärnemyten. Jag minns att jag tyckte det var intressant. Jag var stort Chili Peppers-fan på den tiden. Tesen var ungefär att Kiedis fallit offer för sina egna föreställningar om den manliga rockstjärnan. Poängen i det här sammanhanget: diskussionen handlar lika mycket om män som kvinnor och bortom den dikotomin. Ett sidospår kan vara basisten Flea som nyligen släppte en jazzskiva. Han berättade i en intervju om sin djupa osäkerhet att spela jazz och att dela sin musik med jazzmusiker. Där har vi en annan typ av föreställning som håller tillbaka: “jag är bara en rock dude, jag får inte göra det här”. Och varför inte en filosof när vi ändå är igång? Jag har länge velat läsa den rumänske filosofen E. M. Cioran. Han är känd för att vara en extrem pessimist. Jag brukar finna sådana upplyftande att läsa. På biblioteket hittade jag en översättning av hans första bok On the heights of despair (på förtvivlans höjder). Det är verkligen en beckmörk buffé Cioran bjuder in till. Kapitlen heter saker som The passion for the absurd, Weariness and Agony, Despair and the Groteusque, The World in Which Nothing Is Solved och så vidare. En lång radda munterheter. I alla fall är det intressant att läsa översättaren Ilinca Zarifopol-Johnstons förord. Han skriver om översättarens relation till författaren: “Like Jacob who wrestled a mysterious being all night long, the translator struggles silently with the author until he blesses him or lets him go. Like Jacob, he wants to know his opponent, to see him face to face…” Han berättar han om när han träffar Cioran. Han hoppas att författaren ska vara en “ung” gammal man (Cioran är då 80 år gammal). Genom texter föreställer sig Ilinca en ung man som krockar med den riktiga personens ålder. Och han blir inte besviken. Han träffar en vital äldre herre som inte vill ta hissen och tar med honom på en rask promenad genom Paris. Just det, Cioran flyttade till Frankrike och skrev efter det på franska. Ännu en historia om exil och att byta land och språk. De flesta har väl någon erfarenhet av att träffa en person vi läst eller sett på scen eller i en film? Sådana möten kan vara intetsägande, pinsamma, göra en besviken eller i bästa fall överraska en positivt. Sällan är väl en person som man tänkt sig? Sådant kan ändå vara värt att fundera över när vi lätt skapar så kallade parasociala relationer med folk genom sociala medier etc. En liten kulturell mumsbit förresten. När man har träffat en kändis kan man säga att man mött Lassie (hunden i filmerna). Så vitt jag vet måste det hänga ihop med låten Jag mötte Lassie av gruppen Ainbusk Singers. Lyssna här (https://youtu.be/8iv5N8vuydY?si=s2j7m8yalQ2f8Dv0) och missa inte gotländskan i den talade introduktionen. Har du nån kul kändishistoria att dela med dig av? I vilket fall önskar jag dig denna söndag ett du i den allra mest öppnande och tillåtande tolkning som tänkas kan. /Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com (https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast&utm_campaign=CTA_1)
20 Sept 2026
Tillbaka till “början”
Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. Så skriver poeten Edith Södergran i förordet till sin andra diktbok Septemberlyran. Här har vi att göra med en kaxig poet. Hon skriver dikt på svenska som ingen gjort innan. Hon är nästan först med att skriva fri vers. Det innebär att hon överger traditionella rim och rytmer. Raderna är olika långa. Södergran introducerar modernismen på svenska språket. Hennes produktion är ganska liten. Mer om det snart. En kaxig poet som tar plats som kvinna i den mansdominerade litterära offentligheten. Hon revolutionerar dessutom poesin på svenska. Och hon läses än idag. Din lokala bibliotekarie kommer älska att hjälpa dig hitta Södergrans poesi. Hur hamnade jag här? Jag nämnde väl att jag läste svår samtida poesi i förra texten? Det var det som fick mig att tänka på Szymborskas Samtal med stenen. Jag satt där förra helgen med de nya svenska poeterna och kände mig småkorkad (inte så intelligent). Då fick jag tanken att jag borde gå tillbaka till början. Äldre dikter som jag tyckte var svåra förut. Borde inte de kännas lättare nu? Det skulle stärka självförtroendet. Och ge mer kött på benen (mer kunskap och kontext) för att läsa ny poesi. Så tänkte jag. Men vadå början? Jag tänker inte i första hand på Georg Stiernhielm, Carl Michael Bellman, Hedvig Charlotta Nordenflycht, Anna Maria Lenngren, Erik Johan Stagnelius, eller ens Gustaf Fröding. De här äldre grejerna är supercoola. Det finns massor att hämta. Låna gärna en antologi och pröva att läsa. Men jag är sugen på att komma djupare in i den moderna poesin. Så “början” för mig blir när den föds i svenskspråkig poesi. Jag tittade i bokhyllan. Och Edith Södergran kändes mest rätt av det jag har hemma. Lite om hennes liv Södergran fick ett kort men intressant liv. Hon föddes 1892 i Sankt Petersburg men familjen flyttade snart till byn Raivola på Karelska näset. Då tillhörde byn Finland om jag fattar historien rätt. Nu ligger den i Ryssland. Södergran var i alla fall finlandssvensk. Hennes modersmål var svenska. Men hon gick i tyskspråkig skola i Sankt Petersburg. Där lärde hon sig tyska, franska, engelska och ryska. Hon fick också en gedigen grund i klassisk litteratur och konst. Det kan vara värt att tillägga att familjen hade det gott ställt (hade bra ekonomi) när Södergran var barn. Det kom att ändras senare. 1908 blev Södergran sjuk i tuberkulos. Hennes far hade dött av samma sjukdom. Det fanns ingen riktigt bra behandling av sjukdomen på den här tiden. Det man gjorde var att spendera tid på sanatorium där man fick frisk luft och bra mat. Edith var inlagd på sanatorium i både Finland och sedan Schweiz. I Schweiz fick hon kontakt med många skrivande och tänkande människor. Hon fick ny inspiration från europeisk litteratur, konst och filosofi. Kan tilläggas att Södergran tog mycket inspiration av filosofen Friedrich Nietzsche (som även Karin Boye lite senare). Viktiga för Södergrans litterära karriär blev vännerna och författarna Hagar Olsson och Elmer Diktonius. De stöttade henne, marknadsförde henne och gav ut hennes sista diktsamling Landet som icke är postumt (efter Södergrans död). Det finns massa intressant att läsa om Södergrans liv och historien som påverkade det. Här har jag tagit fakta från Wikipedia och diverse poddar. Sök på Edith Södergran på till exempel Spotify så hittar du flera intressanta podcastavsnitt om poeten och poesin. Några nedslag i dikterna Dagen svalnar I debuten Dikter från 1916 hittar vi den berömda dikten Dagen svalnar. Ett fint minne från universitetet är när min lärare läste och tolkade den här dikten högt för oss under en föreläsning. Dikten består av 4 delar och har en starkt erotisk ton: Tag min hand, tag min vita arm tag mina smala axlars längtan… och Du kastade din kärleks röda ros i mitt vita sköte jag håller fast i mina heta händer — din kärleks röda ros som vissnar snart… Allra mest känd är sista delen som jag citerar i sin helhet Du sökte en blomma och fann en frukt. Du sökte en källa och fann ett hav. Du sökte en kvinna och fann en själ — du är besviken. Här ser vi ett tema som återkommer i Södergrans poesi, kvinnorollen och förväntningar på kvinnor. Både genom sitt liv och i sin poesi utmanade hon hur kvinnor skulle leva och skriva. Det fina tycker jag är att dikten är öppen nog att läsas generellt. Många kan känna igen sig i att begränsas av någon annans förväntningar. Dikten är ganska enkel men fångar in något djupt mänskligt som vi kan läsa både mot den historiska kontexten och våra personliga erfarenheter. Det är sådant som skapar klassiker. Vierge Moderne Det känns naturligt att gå över till en annan känd dikt som heter Vierge Moderne, också den från debutsamlingen Vierge betyder jungfru (oskuld, kvinna som inte har haft sexuellt umgänge) på franska. I dikten talar en modern jungfru. Jungfrun hittar vi i fler dikter av Södergran. Vi kan fortsätta tolkningen av den metaforen i kommentarerna om någon vill. Notera först formen. Litteraturvetare pekar ut att Södergran här skriver fram ett modernistiskt jag, en fri individ som skapar sig själv. Hon använder en typisk modernistisk form där det första ordet upprepas genom hela dikten. Walt Whitman är till exempel känd för det. Även om det är fri vers arbetar Södergran här med diktens rytm som understryker diktens kraft och självförtroende. Jag skulle säga att det är en oerhört kaxig dikt. Poeten gör sig till talesperson och levande exempel på en ny tid med nya fria villkor. Hon föregriper också vår tids diskussioner om sexuell identitet med första radens Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. Jag föreställer mig att Södergrans läsare under hennes tid fann det provocerande eller fascinerande. Landet som icke är Det finns alldeles för många bra dikter att prata och skriva om. Jag nöjer mig med en till från den sista diktsamlingen med samma namn Landet som icke är. Läs den först om du vill och så några kommentarer Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är jag trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom landet som icke är.Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka vår sargade pannai månens dagg.Mitt liv var en het villa.Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –vägen till landet som icke är.I landet som icke ärdär går min älskade med gnistrande krona.Vem är min älskade? Natten är mörkoch stjärnorna dallra till svar.Vem är min älskade? Vad är hans namn?Himlarna välva sig högre och högre,och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmoroch vet intet svar.Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska. Jag läser dikten som både metafysisk, existentiell och metapoetisk (dikt om dikt). Kanske har jaget i dikten hittat vägen till ett faktiskt paradis. Är det i så fall ett kristet eller hedniskt? Runor konnoterar ett hedniskt sammanhang. Min älskade med gnistrande krona ger mig bilden av en frälsargestalt. Mina associationer går till Jesus törnekrona. Det sätts upp ett motsatsförhållande mellan livet och det paradisiska tillståndet. Det känns nästan platonskt. Het villa syftar här på en illusion eller fantasi, tänk dig som hallucinationer när du har feber (inte villa som i hus alltså). I landet som icke är befrias vi och kan svalka oss. Det låter lite som att vi både släpper våra begär och kan se sanningen. Det finns också en paradox i att människobarnen drunknar i ändlösa dimmor och vet intet svar men ändå är de ingenting annat än visshet. Den här dikotomin (motsatsen) kan läsas mot flera filosofiska och andliga traditioner. Kanske kan Södergrans idéhistoriska kontext ge ledtrådar. Tanken på att vi är vilsna och förblindade men också bär sanningen inom oss känns välbekant. Återigen kan vi stanna upp vid Södergrans självförtroende. Hon tar självklart på sig profetens roll och uppenbarar något för läsaren. Vi ser igen det erotiska motivet antydas med en manlig älskad med gnistrande krona. Det går inte att skriva något uttömmande om Södergrans poesi i ett kort brev. Jag hoppas att några av er får lust att läsa mer av och om Södergran. Hon har influerat många poeter som kommer efter henne. Hon är också översatt till många språk. Inget hindrar att vi diskuterar någon dikt mer i detalj på Substacks plattform. Dikten Ingenting är till exempel en fascinerande dikt. Jag ska också dela lite läsningar och musik baserad på Södergran på Svenska med Kalles Instagram. Dags att landa på jorden igen. För mig bjuder dagen på brädspel med vänner. Hoppas du har något avkopplande planerat eller oplanerat och att du hittar vägen till söndagen som inte är. /Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com (https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast&utm_campaign=CTA_1)
Contact Svenska med Kalles Podcast
- Guest appearances
- Does not typically book guests
Based on episode analysis; this does not confirm that the show is currently accepting guests.
Host of Svenska med Kalles Podcast?
Claim your podcast to manage its listing and keep your show details accurate.
Pod Engine is an independent podcast discovery and analytics service and is not affiliated with or endorsed by this podcast. Artwork and show content belong to their owners. Full legal notice.
Explore this show
Podcast research with Pod Engine