Här kan du lyssna på Svenska med Kalle. Du kan lyssna på Ett avslappnat brev, videor och livesändningar från YouTube och annat inspelat material. Du kan läsa många av texterna på Svenska med Kalles Substack. <br/><br/><a href="https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast">svenskamedkalle.substack.com</a>
Svenska med Kalles Podcast
Claim This Podcastby en podcast av Kalle Cederblad
59 episodes
Updated Daily
Accepts GuestsHas SponsorsLocation 🇸🇪
Podcast Overview
Här kan du lyssna på Svenska med Kalle. Du kan lyssna på Ett avslappnat brev, videor och livesändningar från YouTube och annat inspelat material. Du kan läsa många av texterna på Svenska med Kalles Substack. <br/><br/><a href="https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast">svenskamedkalle.substack.com</a>
Language
🇸🇪
Publishing Since
10/30/2022
1 verified contact email on file for Svenska med Kalles Podcast
Pitch yourself as a guest, propose sponsorships, or reach out directly to the host.
Recent Episodes
July 26, 2026
En svävande bil
<p>Den finska konstnären Hanna Vihriälä har en utställning i Göteborg. Den är i Stenhallen, en del av Göteborgs konstmuseum. Det första man ser är en form av hängande band. Det är en blandning av vita och gula band. De har fransar längst ner. De gula banden skapar formen av en bil inne i det vita. Verket heter Mercedes Benz G-klass. Det är en exklusiv och kraftfull SUV. SUV kallas också stadsjeep. Jag läser i verkets beskrivning att banden är sorgband. Jag antar att de används vid begravningar på något sätt. En svävande lyxbil av sorgband alltså.</p><p>Utställningens beskrivning av verket associerar bilmodellen till maskulinitet och militarism. SUV:ar får mig även att tänka på lyxkonsumtion och klimatförstörelse. Man har inte en stor jeep inne i stan för att man behöver det. Det är mer en statussymbol. En statussymbol som bränner onödigt mycket bensin. Detta är ganska specifika tolkningar. Titeln inbjuder visserligen till det. Kanske kan vi röra oss kring verket mer varligt.</p><p>En bil är tung och består av metall. Den är hård, kompakt och materiell. Konstverket lockar fram bilens form som en gyllengul skugga i ett hav av skira band. Den blir lätt, mjuk och riskerar att blåsa bort. Den blir närmast eterisk, som en skugga eller dimma, snarare än ett fast objekt.</p><p>Bilens hela funktion bygger på markkontakt. Den står stadigt på vägen. Jag gissar att denna modell har fyrhjulsdrift. Den kan ta oss framåt långa sträckor och över utmanande terräng. Här har den dock lyfts från underlaget. Svävar den? Eller flyger den framåt? Har den berövats sin förmåga att förflytta oss? Eller kan den transportera oss någon annanstans? Har den kommit till oss i en dröm, som en svävande skugga?</p><p>Och så sorgbanden då. Det finns en optimism kopplad till bilen som fenomen, eller hur? Drömmen att kunna resa vart som helst. Bilen som en egen värld av frihet. Sätt på stereon och kör iväg vart du vill. Världen är din! Men här tycks bilens potential desarmerad. Hjulen snurrar i luften. Det kan vara den som ska begravas. Eller står vi inför ett minnesmärke? Visst kan det finnas skäl att sörja. Moderniteten, tekniken och utvecklingen lovade oss något. Vi verkar ha fått något annat. Löftet om framsteg har förbytts i förödelse. Drömmen om utveckling har blivit en hägring, som vår svävande bil.</p><p>Vad mer kan lämna marken?</p><p>Inte bara konstnärer kan få ting att levitera. Det står oss var och en fritt. Jag ser krukväxterna i mitt rum lyfta. Stolen jag sitter på lösgör sig från golvet. Böckerna i hyllan lyfter försiktigt från hyllplanen. Utanför fönstret ser jag husen frigöra sig från marken. De lyfter långsamt som luftballonger i slow motion. Gravitationen släpper taget om människorna på gatan. De tumlar runt som astronauter i luften.</p><p>Och jag funderar på vad mer som skulle må gott av att lätta. Mäktiga personer i styrelserum. Ansvarets tyngd lyfts från axlarna, men också maktens självrättfärdighet. Politikerna i parlamentens korridorer. Ett luftdrag under fotsulan. Käkarnas spänning släpper. Slipsknuten lättar. De kan få en paus. Det verkar inte gå så bra med styrandet ändå. För att inte tala om de krigförande presidenterna och världsledarna. De kanske vi kan släppa taget om helt. Månne gör de sig bäst som satelliter i omloppsbana på behörigt avstånd?</p><p>Livets lätthet</p><p>Graviationen är inte allenarådande. Det finns mycket omkring oss som lättar, svävar och flyger. Lampan som hänger över bordet. Fiskmåsarna över staden. Skira moln på himlen. Gräsens vippor på fältet som ett tyngdlöst skum. Öarna borta vid horisonten som verkar ha lyft från vattenytan. Har du sett det?</p><p>Och kanske även barnens lätta steg över skolgårdar, gräsmattor och fotbollsplaner. Har de inte något av tyngdlöshet kvar trots allt?</p><p>Jag låter denna text sväva iväg i två låttips. Freddie Wadlings Nu lyfter vi från marken kontrasterar livets tyngd och lätthet på ett vackert sätt. Och Cornelis Vreeswijk konstaterar i Turistens klagan att “så länge det finns ungar så finns det hopp”.</p><p>Och så länge vi har språk kan vi skriva vad vi vill, nästan i alla fall. Som vanligt finns en inbjudan att respondera på detta som du finner för gott.</p><p>Jag önskar dig en fjäderlätt söndag med stuns i steget.</p><p>/Kalle</p> <br/><br/>This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit <a href="https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast&utm_campaign=CTA_1">svenskamedkalle.substack.com</a>
July 19, 2026
Klassresor, kulturellt kapital och kontextualisering
<p>Jag läste två korta böcker av Annie Ernaux i veckan. De heter Min far och Kvinnan på svenska. Den första handlar om Annies far och den andra om hennes mor. Det är autofiktiva böcker. Ernaux berättar på ett rakt och enkelt sätt. Hon sätter in föräldrarnas liv i ett sociologiskt sammanhang. Hon beskriver sin egen klassresa och hur det påverkat relationen med föräldrarna.</p><p>Klass är ett komplicerat begrepp. Vi kan dock förstå det intuitivt. Det är skillnad på om du har växt upp på en gård på landet, i en familj där alla arbetar med praktiska saker, en familj där alla är akademiker eller en familj där alla har mycket kapital och lever på att spekulera i valuta och aktier. Saker som arbete, utbildning och levnadsstandard påverkar hur vi ser på världen.</p><p>Klassresor har påverkat många av oss. Min far till exempel, var den enda från sin klass som läste vidare på gymnasiet. Jag har berättat om det tidigare. Hur ser det ut i din familj och din släkt? Finns det en tradition av att studera på högskola till exempel? Har folk bakåt haft lönearbete eller har det funnits egendomar och kapital? Har saker som kultur och bildning varit en självklarhet för dina föräldrar, för dina far- och morföräldrar?</p><p>Båda Ernauxs föräldrar kommer från enkla förhållanden. Hennes far börjar arbeta på en bondgård, hennes mor på en fabrik. Så småningom avancerar även fadern till en fabrik. Han slipper mjölka kor tidigt på morgnarna och jobbet tar slut på kvällen. Det är en anledning till att modern vill gifta sig med honom, att han är arbetare, inte lantbrukare. Ernauxs farfar lär sig aldrig läsa. Det gör fadern men han känner sig alltid främmande inför skolgång och utbildning. Modern är mer nyfiken på litteratur och kultur. Men hon känner sig alltid underlägsen gentemot folk med mer kulturellt kapital.</p><p>Vad är kulturellt kapital? Vad jag vet kommer det från den franska sociologen Pierre Bordieux. Ett enkelt exempel: Känner du dig bekväm att gå på ett konstgalleri? Vet du hur du ska göra? Vet du hur du hittar verkens titlar och ser om de är sålda eller inte? Och framförallt, vet du vad du ska säga om någon börjar prata med dig? Hur tittar man på konst och hur pratar man om den? Om du vet det har du kulturellt kapital. Du kan hävda dig i en värld där konst och kultur har status. Ernauxs pappa skulle inte känna sig bekväm på ett konstgalleri. Och han skulle förmodligen ifrågasätta dess värde men känna sig underlägsen inombords.</p><p>Ernauxs mor å andra sidan försökte lära sig och läsa kända författare. Ofta kände hon dock bara till deras namn. Litteraturens värld blev aldrig hennes på allvar.</p><p>Den personliga distansen</p><p>En viktig dimension i Ernauxs bok är hur relationen med föräldrarna förändras. Boken om hennes far börjar med att hon blivit accepterad till lärarutbildningen. Hon får studiekamrater där det är självklart att läsa “fin” litteratur. Hon gifter sig med en man från en bildad familj. Det uppstår ett avstånd, ett glapp, mellan hennes nya värld och föräldrarnas gamla. Båda föräldrarna uppmuntrar hennes framgångar i skolan. Men de känner sig osäkra för den person hon blir när hon utbildar sig, särskilt fadern.</p><p>Jag associerar till ett tema vi diskuterat här tidigare: mellanförskapet. Då diskuterade vi i termer av hemland och kultur. Den som växer upp i två kulturer, föräldrarnas gamla och det nya landets, får två perspektiv. Den personen kan se med två glasögon på ett speciellt sätt. Föräldrarna förstår inte det nya landets kultur lika bra. Den som är infödd har inte heller samma dubbelseende.</p><p>I Ernauxs bok skildras något liknande vad gäller klass. Mannen hon gifter sig med förstår inte hennes föräldrar och den värld de kommer ifrån. Han kommer från en bildad och borgerlig familj där vissa saker är självklara. Ernaux däremot har fått ett dubbelseende. Hon kan se världen med föräldrarnas ögon. Hon kan också se den med ögon från sin nya värld, den hon har erövrat. Eftersom hon är författare kan hon också beskriva den här dubbelheten.</p><p>Kontext som medicin mot ensamheten</p><p>Något driver Ernaux att berätta om föräldrarna. Hon skriver på ett ställe i boken att det är ett sätt för henne att känna sig mindre ensam. Hon sätter in föräldrarna i ett samhälleligt sammanhang, i deras samhällskontext. De blir inte bara individer utan del av en större helhet som går att förstå. Jag gissar att glappet mellan Ernaux och föräldrarna därmed också blir mer begripligt, det går att tala om och får en mening.</p><p>Jag läser också in en respekt för föräldrarnas liv och perspektiv i boken. De blev de människor de blev utifrån sina omständigheter. De levde livet så gott de kunde utifrån dessa. De har kunnat ge sin dotter andra förutsättningar. Hon lever sitt liv utifrån dessa. I den förflyttningen uppstår ibland distans och dissonans. Det är något Ernaux delar med många som gjort en liknande resa som hon. Det blir mindre ensamt att se det så.</p><p>Kanske har du eller jag sådan ensamhet som behöver adresseras?</p><p>Farfar och farmor</p><p>Jag pratade lite med pappa nu på morgonen. Farfars bildning satt mycket i händerna, sade han. Farfar var snickare hela sitt liv. Men han var också aktiv socialdemokrat och kyrkvärd i kyrkan hela sitt liv. Han hade läst den svenska arbetarlitteraturen och hade en relation till bibeln och religionen. Han hade sin bildning. Han pratade bara inte så mycket om den, i alla fall inte med mig som barn.</p><p>Farmor hade läst allt som fanns i skolbiblioteket redan när hon var ung berättade pappa. Hon var först sömmerska och blev sedan hemmafru. Hon kunde sy, sticka och väva. Hon var grym på att laga mat och ta hand om trädgården. Hon läste också hela livet. Om detta pratade jag aldrig med henne om.</p><p>Vår klass, vår plats i samhället och vårt kulturella kapital säger inte allt om oss. Men det kan hjälpa oss att få en förståelse för oss själva och de som står nära oss. Ernauxs böcker var ett fint exempel på det. Jag rekommenderar dem</p><p>Dina reflektioner och personliga berättelser på det här temat är förstås välkomna som vanligt.</p><p>Vad annat? Joakim Berg (som var sångare i Kent) har släppt en ny skiva. Den heter Framtiden som aldrig blev av. Det låter fint i mina öron. Inte helt olikt Kent men mer avskalat. Det är bilder från Stockholm, en viss nostalgi och en underliggande politisk kritik av samtida Sverige.</p><p>Du var mitt land / Du var syrener och blandband / Och sommarloven på Stockholms solvarma asfalt […] Nu är alla gränser stängda / Alla flaggor är nedslitna brända / Rebellerna hängda och ingen tror att det kan hända / Du var mitt land</p><p>Lyssna gärna och berätta vad du tycker!</p><p>Med det önskar jag dig en kontextualiserad mindre ensam söndag!</p><p>/Kalle</p><p></p> <br/><br/>This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit <a href="https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast&utm_campaign=CTA_1">svenskamedkalle.substack.com</a>
July 12, 2026
Folk i fjällen
<p>Idag är jag allt lite trött. (Ordet allt fungerar som faktiskt i den meningen). Jag kollade på matchen mellan Norge och England till klockan två ungefär. Somnade sent med andra ord. Norrmännen förlorade tyvärr, men de kämpade väl. Det var jämt hela vägen</p><p>Idrott kan väcka de skandinaviska och nordiska känslorna till liv. Mången svensk har nog hejat på Danmark eller Norge i fotboll, Finland i ishockey, om Sverige inte har presterat bra i ett mästerskap. Jag tror det var många svenskar som hejade på Norge igår.</p><p>Folk till fots</p><p>Jag hann inte skriva om folket vi mötte i fjällen <a target="_blank" href="https://svenskamedkalle.substack.com/p/monotonins-nad">i förra texten</a>. Det var faktiskt rätt många. Att gå på tur i Norge är ett socialt fenomen. Som jag nämnde bor många på hytta i fjällen. Där finns det gott om tid att småprata och socialisera på kvällarna.</p><p><strong>Ett par i hyttan</strong></p><p>Första kvällen åt jag och Philip middag på hyttan i Bjørnhollia. Vi placerades på ytterändan av ett bord. Bredvid oss satt ett par, en man och en kvinna i 60-årsåldern. Innanför dem satt ett annat par. De var något yngre.</p><p>Det andra paret ägnade sig åt uthållighetssport. Philip hade träffat kvinnan ute på fjället. Hon sprang och gick fort utan nästan någon packning. Hon tillryggalade (gick/färdades) ungefär dubbelt så långa sträckor som vi varje dag, upp emot 4 mil alltså. Hennes partner gick samma sträckor i raskt tempo.</p><p>Paret närmast oss var mer klassiska norska tur-vandrare. De hade en egen hytta någonstans i Norge. Ändå ville de komma ut och vandra i andra områden. De var medlemmar i DNT (Den norska turistföreningen). De hade inte semester än. De använde helgen för att komma ut. De hann två dagsturer med en övernattning på det sättet.</p><p>Med folk som är lite äldre fungerar det ofta att prata om barn. Det här paret hade tre om jag minns rätt. (Preteritumet hade syftar på samtalets dåtid, inte på att de inte har barn längre. Det är lite konstigt men ett möjligt sätt att uttrycka sig i svenska. Ett alternativ hade varit att skriva: “de berättade att de har 3 barn”.)</p><p>Jag minns bara vad de berättade om sin yngsta son. Han utbildade sig till någon form av ingenjör. Nu hade han jobb eller praktik på ett vattenkraftverk i norra Norge någonstans. Vi pratade lite om hur arbetsmarknaden ser ut för nyutbildade i Norge och Sverige. Det verkar finnas en viss osäkerhet i båda länderna. Det kan vara svårt för nyutbildade att få jobb.</p><p>Kvinnan berättade att hon hade bott i Lund under en kortare period. Hon hade skrivit sitt examensarbete där när hon tog universitetsexamen. Mannen var ivrig att tipsa om olika områden där det var fint att vandra. Han nämnde flera ställen i Norge och hur man kunde gå där. </p><p>Philip och mannen kom också in på en diskussion om vandringsskor. Mannen hade grova vandringskängor som är vanligt bland traditionella vandrare. Philip gick hela turen i trailskor (gymnastikskor för terräng). Vandringsskor skyddar fotleden bättre men är tyngre. De är också i princip vattentäta. Filosofin med trailskor är att det är lätt material som torkar fort om man blir våt. Det är två skolor kan man säga.</p><p><strong>Carl längs vägen</strong></p><p>Jag nämnde att jag träffade en ung kille redan på bussen. När jag kom till Bjørnhollia var han redan där. Han satt vid ett bord utomhus och jag slog mig ner. Vi pratade lite om hur vi skulle vandra de närmaste dagarna. Hans plan var att vara ute 3 veckor. Han skulle gå 5 dagar i Rondane/Dovre. Sedan skulle han resa vidare först till Hardangervidda och sedan norrut för att vandra med olika vänner. En semester på tur alltså.</p><p>Han visade mig två olika kart-appar han använde. Den ena var norska turistföreningens app UT och den andra hette Organic Maps. Den senare fungerar bra i Sverige också. En bra kartapp för Sverige är annars Min Karta från lantmäteriet som du också hittar <a target="_blank" href="https://minkarta.lantmateriet.se/">på nätet här</a>.</p><p>Carl gick vidare innan Philip kom. Innan han gick berättade han att han skulle fiska. Han fiskade med en speciell teknik där han han använde fiskeflugor tillsammans med kastflöte.</p><p>På morgonen två dagar senare träffade vi Carl på stigen. Vi hade sett ett tält som stod på väldigt sned mark. Det var Carl som tältat där och han berättade att marken var så mjuk att han inte behövde liggunderlag. Vi slog följe och pratade om ditt och datt. Det blev mycket snack om utrustning och mat på turen. Vi pratade också om en norsk äventyrare som heter Lars Monsen. Det finns en tv-serie på SVT Play med honom som heter <a target="_blank" href="https://www.svtplay.se/monsen-och-nationalparkerna">Monsen och nationalparkerna</a>. Carl hade med sig ett paket kall gröt som vandringssnacks. Det var Monsens eget turmatsmärke.</p><p>Vi skiljdes åt så småningom. Carl skulle stanna till och undersöka ett fiskevatten. Vi stötte på varandra en gång till ytterligare en dag senare. Då hade vi precis tagit oss igenom ett hiskeligt (hemskt/utmanande) bergspass.</p><p><strong>Två ungdomar på stigen</strong></p><p>Tredje dagen gick vi ikapp en ung tjej och kille längs leden. De visade sig vara kompisar, inte ett par som man lätt trodde. De var i 20-21-årsåldern. Han var från Danmark och hon bodde i Schweiz, fast hennes föräldrar var från Californien och London.</p><p>Vi gick tillsammans en ganska lång stund och åt även lunch tillsammans innan vi skiljdes åt. Jag fick god tid att prata med båda ungdomarna. Hon berättade om sina problem att få Schweiziskt medborgarskap. De har speciella regler som kräver att man bor i samma region under minst fem år. Vi pratade också en del om att hon tyckte om att måla och konstlivet i staden Basel, där hon bodde nu.</p><p>Han å andra sidan berättade om kollektivboendet där han hade bott sedan han var nio. Det var ganska speciellt med familjer som bodde i egna hus i ett område men delade matlagning och vardagssysslor. Han sa att han därför var van att prata med olika vuxna. Vi kom också in på föräldraskap och vad som överförs från förälder till barn. Han hade själv en ganska utmanande relation till sin far. Det blev ett förtroligt samtal på den stund vi vandrade jämsides.</p><p>Det räcker att förändra förutsättningarna lite så kan vi prata med folk vi i vanliga fall bara skulle passera på gatan eller i kollektivtrafiken.</p><p><strong>Två cykelnördar, en snickare och en storfiskare</strong></p><p>Sista kvällen åt vi också middag på hyttan i Snøheim. Det var ett litet sällskap som samlades kring bordet. Två tjejer på max 30 och en ung man med rufsig frisyr. Han visade sig vara snickare som reparerade och renoverade hyttan. En trevlig fyr. Tjejerna var främst intresserade av att cykla i fjällen. Den ena berättade att hon ägde fem olika cyklar. De bodde båda i ytterkanten av Oslo så de hade nära till naturen där också. Även här visade sig den större världen närvarande. Tjejen med cyklarna kom egentligen från Minneapolis och hade flyttat till Norge när hon var 23. Hon pratade fascinerande bra norska.</p><p>Vi fortsatte hänga med cykeltjejerna efter middagen. I sällskapsrummet satt en man som gärna ville vara med i diskussionen. Han berättade framförallt om alla fiskar han fångat. Han hade fått en vid hyttan som han stolt visade på bild. Han var den där typen som kan hålla igång ett samtal själv utan att få några frågor. Jag träffade honom på morgonen igen och då fick jag hälften av hans historier en gång till. Vissa har den där talangen att bara köra på.</p><p>Världen är full av folk och filurer. Många är trevliga att snacka med en stund. Ofta behöver vi en ny inramning för att nya samtal ska komma till stånd (bli verklighet). Jag tror det är en färdighet man kan öva sig på också. Min kompis Philip till exempel är grym på att småprata med främlingar. Vi kan lära oss av varandra. Vi kan också fundera på vilka sammanhang som skulle hjälpa oss att få mer kontakt med folk. Jag tror inte det finns en lösning på den frågan utan tusen små lösningar. I vilka sammanhang får du tillfälle att prata med nya människor?</p><p>Jag önskar dig en lagom social söndag. Kanske har du träffat tillräckligt med nytt folk bara genom att läsa den här texten.</p><p>/Kalle</p> <br/><br/>This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit <a href="https://svenskamedkalle.substack.com?utm_medium=podcast&utm_campaign=CTA_1">svenskamedkalle.substack.com</a>
59 total episodes available
Similar Podcasts
Discover related shows you might enjoy
Deep-dive analytics for Svenska med Kalles Podcast
Frequently asked questions
Have a different question and can't find the answer you're looking for? Reach out to our support team by sending us an email and we'll get back to you as soon as we can.
- What is Svenska med Kalles Podcast?
- How often does this podcast release new episodes?
This podcast updates daily.
- Where can I listen to this podcast?
This podcast is available on 6 platforms including Apple Podcasts, Spotify, and more. You can also use the RSS feed directly.
- Does this podcast accept guests?
No, this podcast does not typically feature guests.
Legal Disclaimer
Pod Engine is not affiliated with, endorsed by, or officially connected with any of the podcasts displayed on this platform. We operate independently as a podcast discovery and analytics service.
All podcast artwork, thumbnails, and content displayed on this page are the property of their respective owners and are protected by applicable copyright laws. This includes, but is not limited to, podcast cover art, episode artwork, show descriptions, episode titles, transcripts, audio snippets, and any other content originating from the podcast creators or their licensors.
We display this content under fair use principles and/or implied license for the purpose of podcast discovery, information, and commentary. We make no claim of ownership over any podcast content, artwork, or related materials shown on this platform. All trademarks, service marks, and trade names are the property of their respective owners.
While we strive to ensure all content usage is properly authorized, if you are a rights holder and believe your content is being used inappropriately or without proper authorization, please contact us immediately at hey@podengine.ai for prompt review and appropriate action, which may include content removal or proper attribution.
By accessing and using this platform, you acknowledge and agree to respect all applicable copyright laws and intellectual property rights of content owners. Any unauthorized reproduction, distribution, or commercial use of the content displayed on this platform is strictly prohibited.