Militärhistoriepodden är podden om krig med människorna och samhällen i fokus. Det finns få ämnen som påverkar mänskligheten i lika hög utsträckning som den militärahistorien. Krig och konflikter berör samhället på alla nivåer – länder och städer drabbas, familjer splittras, söner eller fäder försvinner. Militärhistoriepodden leds av Martin Hårdstedt är professor i historia vid Umeå universitet med breda kunskaper i ämnet, och Peter Bennesved idéhistoriker och förste forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut. Tillsammans bjuder de in lyssnarna till samtal som kombinerar ett brett tilltal och en djup ämneskompetens.
See acast.com/privacy (https://acast.com/privacy) for privacy and opt-out information.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy (https://acast.com/privacy) for more information.
När den sovjetiska stormen stoppas på Karelska näset
I centrum för de hårda striderna under slaget vid Tali-Ihantala 1944 befann sig den 22-årige Börje Brotel som chef för en Stug III – en tysk antipansar kanonvagn. Under de veckor som slaget rasade skulle han slå ut minst 11 sovjetiska stridsvagnar. Han blev den mest framgångsrika finska stridsfordonsbefälhavaren under andra världskriget.
Börje hade fått sin utbildning i Tyskland inom SS-division Viking och hade trots sin unga ålder stor erfarenhet av strid med pansarfordon. För Finland blev det avgörande att unga män som Börje kunde sin sak när den sovjetiska stormen släpptes lös på Karelska näset den 9 juni 1944.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved upp en av de mest dramatiska sekvenserna i Fortsättningskriget.
Den 9 juni 1944 inledde Sovjet en storskalig offensiv på Karelska näset. Den numerärt underlägsna finska armén kunde inte hålla emot, och ett sammanbrott var nära förestående. Målet med den sovjetiska offensiven var att slå ut Finland ur kriget och ta Helsingfors. Finland stod inför ett allvarligt hot mot sin existens. En total kollaps kunde undvikas och den finska armén retirerade till en ny försvarslinje. Det gick inte att undvika den sovjetiska erövringen av Viborg.
Mellan den 25 juni och 9 juli utkämpades ett slag öster om Viborg, kring Tali och Ihantala, som skulle bli avgörande för Finland. Den sovjetiska offensiven stoppades och trycktes till och med tillbaka något. Av stor betydelse blev pansarvapnen som levererats från Tyskland, de så kallade pansarnävarna, och den finska pansardivisionens Stug III-vagnar i händerna på befälhavare som Börje Brotel. Även det finska artilleriets förmåga att koncentrera sin eldgivning fick stor betydelse.
I slutändan räddades Finland av det faktum att Sovjet började flytta trupper mot Narva-fronten för att trycka ut tyskarna ur Baltikum.
Bild: Finländska pansarvärnssoldater passerar en utslagen sovjetisk T-34 norr om Viborg den 30 juni 1944. Främst går sergeanterna Kalle Niemelä och Heino Nikulassi med pansarskott på axlarna. Nikulassi stupade dagen efter fotograferingen.
Foto: Hedenström, SA-kuva, Finna (https://finna.fi/Record/sa-kuva.sa-kuva-143470). CC BY 4.0.
Klippare (https://www.emstudio.se): Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy (https://acast.com/privacy) for more information.
26 Oct 2026
Alexanders vågspel mot perserkungen (repris)
Alexander den store tog i sin fars anda sikte på det akemenidiska imperiet och dess ledare Darius III. Slaget vid Issus är egentligen det andra slaget i den här första kampanjen, som pågick från 334 f.Kr. till 330 till dess att Persepolis gav upp striden och Darius III tog till flykten.
Alexander har med sig en armé som består av peltaster, hopliter och makedonskt kavalleri samt en stor mängd ingenjörer och belägringsmaskiner. Det första slaget vid Granicus 334 innebar att Darius III förlorade mycket av den maktbas han byggt upp med lokala satraper i den västra delen av sitt rike. Dock var Darius III:s flotta inte besegrad, och Alexander hade i princip inte alls några marina styrkor att tillgå i detta skede. Vid Issus hade Darius nu chansen att vända utvecklingen.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om Alexander den stores krigsföring och slaget vid Issus.
I Militärhistoriepodden var i den antika världen behandlade vi de peloponnesiska krigen och de persiska invasionerna. Krigföringen som Peter och Martin diskuterade var den så kallade hoplitkrigföringen, ett slags tungt infanteri med till en början medborgarsoldater. Mot slutet av det peloponnesiska kriget, som i princip var ett inbördeskrig mellan de grekiska stadsstaterna, började dock det här mönstret ändras. De grekiska härarna blev mer blandade, och framför allt introducerades ett lättare och mer rörligt infanteri kallat peltasterna. Även kavalleri började användas under den här tiden.
Slaget vid Issus är egentligen det andra slaget i den här första kampanjen, som pågick från 334 f.Kr. till 330 till dess att Persepolis gav upp striden och Darius III tog till flykten. Det första slaget vid Granicus 334 innebar att Darius III förlorade mycket av den maktbas han byggt upp med lokala satraper i den västra delen av sitt rike. Dock var Darius III:s flotta inte besegrad, och Alexander hade i princip inte alls några marina styrkor att tillgå i detta skede. Vid Issus hade Darius nu chansen att vända utvecklingen.
Den persiska hären lär ha varit betydligt större än Alexanders, men det fält där Darius bestämde sig för att bjuda till batalj var egentligen inte till hans stora armés fördel. Men den defensiva positionen bakom floden gav illusionen om att läget var fördelaktigt för Darius, eftersom Alexanders kavalleri och tunga infanteri skulle stöta på stora problem om de försökte ta sig uppför flodbankerna. Ett klassiskt slag följde, men många frågor kvarstår vad gäller Alexanders taktik och agerande vid Issus, såväl som vid de andra slagen. Gränsen mellan dårskap och genialitet förblir tunn i fallet Alexander.
Bild Alexander-Mosaiken, Faunenhuset, Pompeji. Fotograferad av Berthold Werner, Naples National Archaeological Museum,
Hosted on Acast. See acast.com/privacy (https://acast.com/privacy) for more information.
19 Oct 2026
Olof den helige nederlag
Olof Haraldsson återvände till Norge år 1030 för att återta den kungamakt han hade förlorat två år tidigare. Fälttåget slutade i ett blodigt nederlag med Olofs död. Följderna blev ändå långt större än den militära utgången. Efter Olofs död växte snabbt en helgonkult fram kring honom, och minnet av kungen kom att få stor betydelse för Norges kyrkliga och politiska historia.
I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt den norske kungen Olof Haraldsson, mer känd som Olof den helige eller S:t Olof, och hans öde vid slaget vid Stiklestad.
Olofs regeringstid 1015–1028 präglades av konflikter med både stormän och bönder. Hans försök att stärka kungamakten skapade ett växande motstånd. Efter att Knut den store tagit kontroll över Norge 1028 tvingades Olof fly österut, först till Sverige och därefter till Gardarike, där han vistades hos furst Jaroslav. När Knuts jarl Håkon Eiriksson omkom 1029 såg Olof en möjlighet att återvända. På vägen genom Sverige fick han stöd av kung Anund Jakob, och hans här bestod bland annat av svear, jämtar, islänningar och norska följeslagare.
Vid Stiklestad i Trøndelag mötte Olof en tröndersk bondehär, ledd av bland andra Kalv Arnesson, Tore Hund och Hårek av Tjøtta. Motståndet hade både inhemska rötter och kopplingar till Knut den stores maktövertagande i Norge. Flera norska stormän hade tidigare gått över till Knuts sida. Den 29 juli 1030 drabbade arméerna samman i ett av den norska medeltidens mest omtalade slag. Olofs styrkor besegrades och den tidigare kungen stupade.
Militärt var Stiklestad ett nederlag för Olof, men hans död fick långtgående konsekvenser. Redan året därpå kom han enligt traditionen att erkännas som helgon, och under de följande årtiondena växte kulten kring Olof den helige. Nidaros utvecklades till ett viktigt centrum för hans kult och för pilgrimsfärder, medan Stiklestad fick en betydelse som sträckte sig långt bortom den militära utgången av själva slaget.
I avsnittet undersöker vi vad som ledde fram till Stiklestad och vilka politiska motsättningar som låg bakom konflikten. Vilka var Olofs motståndare? Varför hade hans styre väckt så starkt motstånd? Och hur såg den militära situationen ut när han återvände till Norge? Vi diskuterar också hur bilden av Olof förändrades efter hans död och hur berättelsen om Stiklestad kom att få en central plats i Norges historia.
Bild: Altarmålning som skildrar Olav den heliges död i slaget vid Stiklestad 1030. Verket är från Trøndelag och sannolikt målat i Trondheim under 1300-talets första hälft. Okänd konstnär. Public domain via Wikimedia Commons.
Klippare (https://www.emstudio.se): Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy (https://acast.com/privacy) for more information.
Reach and audience
Public platform figures. Ratings count people who left a rating, not total listeners.
Apple Podcasts (US)
5.0 / 5
4 ratings
Spotify
4.6 / 5
741 ratings
Contact Militärhistoriepodden
Guest appearances
Books guests
Based on episode analysis; this does not confirm that the show is currently accepting guests.
Pod Engine is an independent podcast discovery and analytics service and is not affiliated with or endorsed by this podcast. Artwork and show content belong to their owners. Full legal notice.
Explore this show Podcast research with Pod Engine
